Mike Keeney, som har en lång karriär som tränare i Finland i bagaget, skrev på ett ettårigt kontrakt med HIFK i månadsskiftet november-december och blev därmed en del av Tor Thodesens tränarteam. Den 46-åriga USA-bördiga tränaren har trots det rådande undantagstillståndet trivts bra i sin nya arbets- och boendemiljö.

– Som tränare tycker jag bäst om långsiktiga projekt, där man bygger och utvecklar något nytt. Det här var en av de saker som tilltalade mig då jag skrev på kontraktet och jag har trivts mycket bra här, berättar han om sina första månader i HIFK.

HIFK:s representationslag inledde smågruppsträningar för ett par veckor sedan efter en individuell träningsperiod på nästan två månader. Det rådande läget i samhället kombinerat med annorlunda träningsomständigheter ställer upp vissa utmaningar för träningsarbetet, där man just nu betonar fysiska och tekniska övningar. Tränarteamets arbetsdag har varit längre än vanligt, eftersom laget är indelat i tre olika grupper, av vilka var och en tränar en timme dagligen. Trots de olika utmaningarna har undantagstillståndet även fört med sig nya, positiva aspekter.

– Det är klart att det skulle vara mer effektivt att träna 90 minuter med hela laget istället för att köra i en timme med tre grupper på åtta spelare var. Men det är så som läget är just nu och det allra viktigaste är självklart att respektera och följa coronaviruspandemins begränsningsåtgärder. Målet för de här veckorna är att alla spelare ska vara fysiskt, tekniskt och psykiskt redo då vi återigen kan träna tillsammans med hela laget. Fast det finns mycket som är utmanande just nu har vi i och med smågruppsträningen haft mer tid för varje enskild spelare under träningarna, säger Keeney.

Keeney har under sin tränarkarriär upplevt fotbollsplanerna i USA, Finland, Papua-Nya-Guinea och Slovakien och är med andra ord van vid att anpassa sig till nya miljöer och omständigheter. Fastän han aldrig tidigare upplevt ett undantagstillstånd av coronaviruspandemins kaliber, har han redan tidigare erfarenhet av att träna i smågrupper från tiden som tränare i amerikanska universitetsserier.

– Där tränade man som vanligt med hela laget under höstsäsongen, men under våren var det studierna som angav takten. Då begränsades tränandet så att det vanligen endast fanns med tre spelare åt gången under träningspassen. Det var nog snarare individuell träning än lagträning och det går ju förstås också att träna på det sättet, men det var väldigt långt från riktig fotboll, berättar han.

HJK, FC Viikingit, Ekenäs IF, MYPA, Ekenäs SC, KuPS, Sudet, HIFK. Listan på de finländska klubbar som Keeney tränat i har hunnit bli lång. Den amerikanska tränaren kom till Finland för första gången år 2008 och har sedan dess, med undantag för två korta utlandsvisiter, bott och jobbat i Finland. Finländarnas höga arbetsmoral har varit en orsak till att han valt att bli kvar här.

– Jag uppskattar verkligen den finländska arbetsmoralen och mentaliteten. Här är det inte en människas bakgrund som avgör, utan man kan nå framgångar och uppskattning genom hårt och välgjort arbete. Det här är något som syns i hela det finländska samhället och inte bara inom fotbollen. Vem som helst kan bli framgångsrik och uppskattad, bara man är beredd att jobba hårt för att nå det målet.

Keeney har under sin långa tid i Finland hunnit bekanta sig grundligt med den finländska kulturen och livsstilen, men finns det fortfarande något i den finländska vardagen som överraskar eller väcker frågor hos honom?

– Jag har nog redan sett det mesta, men det finns en sak som det tog sin tid att vänja sig vid. Det är kanske lite av en stereotyp, men då jag kom hit som utlänning, lade jag märke till hur olika människor är under olika årstider. Då det är 12 grader och solen skiner på våren är alla ute i shorts och t-skjortor, medan man under vintern sällan träffar andra människor. Då är de flesta mest hemma och håller på med sitt. Men så fort solen skiner igen, är det i sig redan ett socialt sammanhang, och alla går ut för att träffa varandra.

Mike Keeney under ett träningspass förra veckan.

Keeney fick för en dryg vecka sedan ett efterlängtat besked, då han officiellt blev finländsk medborgare efter en flera år lång ansökningsprocess. Tanken om att söka om finländskt medborgarskap vaknade redan tidigt efter flytten till Finland, men på grund av olika ansökningstekniska skäl kom det slutliga beskedet först i vår. Under det gångna decenniet har Finland blivit Keeneys andra hemland och han har hunnit lära sig både svenska och finska under tiden här.

– Jag studerade svenska vid Lärkkulla då jag jobbade som tränare i Ekenäs, så jag lärde mig det andra officiella språket redan då. Senare studerade jag också finska i Myllykoski. Jag valde ändå att göra alla test i samband med medborgarskapsansökan på svenska, för jag känner att svenska är det starkare språket för mig av dessa två.

Utöver engelska, svenska och finska hör även grunderna i spanska och portugisiska till Keeneys språkkunskaper, och han håller nu på med att lära sig ryska. Det här är något han kunnat dra nytta av under tränarkarriären och så även i det dagliga arbetet i HIFK.

– För mig är det viktigt att kunna föra en diskussion åtminstone på någon nivå med en spelare på hans eget modersmål. Jag kan antagligen inte förklara ett matrecept på portugisiska, men däremot kan jag ge spelaren råd gällande när man ska byta riktning på planen eller vad som lönar sig att göra med bollen i en viss situation. Under min karriär har jag lärt mig fotbollsrelaterad vokabulär på många olika språk, berättar Keeney.

Utöver rollen i representationslagets tränarteam fungerar Keeney även som träningschef och spelarutvecklare för HIFK:s U11-U14 -åldersklasser. Vardagen för juniorlagen har självklart också varit betydligt annorlunda denna vår: juniorerna har fått vänja sig vid att träna enskilt efter videoexempel utarbetade av träningscheferna, istället för att träna tillsammans med laget i vanlig ordning. Trots undantagsläget har huvudbetoningarna inom juniorarbetet och spelarutvecklingen förblivit de samma.

– Den viktigaste egenskapen på en spelares väg mot professionell fotboll är passionen för sporten. Det behövs i alla åldersklasser tillsammans med en målmedveten inställning. Själv tittar jag också mycket på spelarnas förståelse för spelet: kommer spelarens beslut på planen naturligt från ryggmärgen, kan spelaren själv urskilja den egna utvecklingen, eller klarar spelaren av att läsa spelet. En passionerad och målmedveten attityd är ändå det allra viktigaste, eftersom vägen till professionell fotboll innehåller otaliga gropar, säger han.