HIFK spelar en fotbollsmatch på Olympiastadion inkommande fredag för första gången sedan år
1972. Nationalarenan har upplevt ett och annat under årtiondenas lopp. Här följer en kort
överblick över rödtröjornas historia på ”Stadika”.
Det första steget i byggandet av en ny idrottsarena togs år 1927, då Helsingfors stad tillsammans
med olika idrottsorganisationer grundade Stadionstiftelsen. Erik von Frenckell (1887 1977),
som med fog kan anses vara den mest betydande finska idrottsledaren genom tiderna, var
ordförande för stiftelsen fram till sin död. von Frenckell hade haft en central roll redan år 1915, då
Tölö Bollplan landets första ordentliga fotbollsplan med riktig gräsmatta byggdes på den ryska
militärens gamla kålland. Och redan när ”Bollis” invigdes berörde von Frenckell i sitt tal en
framtida vision om en olympisk arena.
Den nya arenan invigdes 12 juni 1938. Den första grenen i invigningstävlingarna var 8×100 m för
juniorer, och tävlingen vanns av HIFK. En av rödtröjornas löpare, Henrik Gustafsson, blev vald
till HIFK:s ordförande precis 50 år senare (1988). Stadion fick även kontorsutrymmen, och HIFK
har haft ett eget kanslirum på ”Stadika” från första början.
Fotboll har naturligtvis varit en central sport på Stadion, och även HIFK fick snabbt bekanta sig
med den nya idrottsarenan. Säsongen 1938 var visserligen den sämsta på hela årtiondet för de
stjärnprydda: de regerande mästarna fick nöja sig med en anspråkslös sjätteplats. Men publiken
trivdes. Då HIFK på hösten mötte Sudet från Viborg, hade matchen 5866 åskådare. Den här
siffran var rekord för mästerskapsserien i 20 år, fram till säsongen 1958.
HIFK och Viipurin Sudet på Stadion 1938. Rödtröjornas Erik ”Asken” Åberg på bilden
längst till vänster.
Finlands Alandslag spelade sin första match på Stadion 4 juli 1938. För motståndet stod Sverige,
som tog en bortaseger med siffrorna 24 (21). Den blåvita truppen hade bara en spelare från
HIFK, nämligen innern Ernst Grönlund. Rödtröjornas försvarare Frans Karjagin spelade i alla
övriga landskamper år 1938, den enda matchen som ”Frade” missade var premiären på Stadika.
Strax efter Sverigekampen blev det klart att Tokio avsäger sig värdskapet för olympiska
sommarspelen 1940. Därmed skulle OS arrangeras i Helsingfors, som hade kommit tvåa i
omröstningen. Men ödet, närmare bestämt andra världskriget, bestämde att de olympiska
sommarspelen 1940 (och 1944) ställdes in. Helsingfors anordnade olympiska sommarspelen
1952, medan Tokio fick vänta på sin egen tur fram till år 1964.
Stadion överlevde krigsåren och bombningarna av Helsingfors, dock inte helt oskadd. En historisk
match spelades på sommaren 1940, då HIFK och Töölön Vesa möttes i en vänskapsmatch på
Stadion. HIFK var därmed den första klubben i Bollförbundet som började samarbeta med
Arbetarnas Idrottsförbund. Bollförbundets och AIF:s klubbar spelade i sina egna serier om sina
egna mästerskap ännu år 1947, men det nationella mästerskapet avgjordes i en gemensam
turnering, dit de båda förbunden sände sina två bästa lag. HIFK och TuTo från Åbo slutade på
samma poäng, och det blev därmed omspel. Den avgörande matchen spelades på Stadion, där
HIFK vann och blev finska mästare. Segermålet (32) gjordes av Erik Åberg knappa tio minuter
före slutsignalen.
De olympiska sommarspelen år 1952 var en stor händelse för Helsingfors och hela Finland.
Friidrottstävlingarna och en del av fotbollsmatcherna gick av stapeln på Olympiastadion. Finlands
fotbollslag hade en spelare från HIFK: den stenhårda försvararen Åke Lindman. Han var
samtidigt den enda spelaren från Helsingfors i landslagets startelva. För Finlands del tog
turneringen slut redan efter den första matchen, där Österrike besegrade värdnationen med 34
(32). Finland har senare deltagit i OS i fotboll endast en gång, nämligen år 1980, då ett stort antal
länder bojkottade sommarspelen i Moskva.
HIFK spelar mot PalloPojat i Finlandsserien på Olympiastadion 1957. Den stjärnprydda
spelaren i mitten är Stig Holmqvist.
HIFK tillbringade största delen av 1950talet i Finlandsserien och spelade sina hemmamatcher
oftast på Tölö Bollplan. Men efter att ha återvänt till mästerskapsserien blev det åter spel på
Olympiastadion för de stjärnprydda. Och det var stora glädjescener på hösten 1959, då HIFK tog
sitt sjätte finska mästerskap i fotboll. Rödtröjorna säkrade mästerskapet genom att besegra Haka
från Valkeakoski i den sista omgången på ett snötäckt Olympiastadion. Bildmaterial från matchen
finns i Yles levande arkiv:
De stjärnprydda hade möjligheten att bli dubbelmästare 1959. Finalmatchen i Finska Cupen
spelades nämligen en vecka senare, åter med Haka som motståndare på Olympiastadion, men
den här gången lyckades Valkeakoskilaget dra det längre strået.
HIFK:s framgångar syntes även i Alandslagets sammansättning. Då Finland mötte DDR på
Olympiastadion i september 1959 hade de blåvita totalt sex HIFKspelare i uppställningen:
målvakten Anders Westerholm, försvararen Matti Haahti, ytterhalvorna Stig Holmqvist och
Unto Nevalainen samt anfallarna Rolf Rosqvist och CarlMagnus Ekman. Det här är det
största antalet spelare som HIFK haft i en Alandskamp i fotboll på Olympiastadion. Och även
resultatet var bra: Finland vann med 32 (22), och centern Rolf Rosqvist stod för segermålet
alldeles i början av andra halvlek.
Finska fotbollsmästarna 1961. Övre raden från vänster: CarlMagnus Ekman, Yrjö
Pärnänen, Kari Selin, Hannu Kankkonen, Pertti Hartikainen och Pekka Hämäläinen. Nedre
raden från vänster: Unto Nevalainen, Holger Strömberg, Anders Westerholm, Matti Haahti
och Stig Holmqvist.
De stjärnprydda hade fortfarande vind i seglen och på hösten 1961 var det åter dags att fira. HIFK
slog lokalkonkurrenten HPS med 20 på Olympiastadion i slutet av september, och mästerskapet
var därmed i praktiken klart två omgångar före slutet. Rödtröjornas förstaplats säkrades definitivt
en vecka senare, då Haka förlorade sin egen match i Lahtis. HIFK hade därmed råd att förlora sin
sista hemmamatch, där Vasa IFK stod för motståndet.
Den första eurocupmatchen på Olympiastadion och i Finland spelades på hösten 1960, då HIFK
mötte IFK Malmö i Europacupen (föregångare till Champions League). Svenskarna tog en
bortaseger med siffrorna 13, men rödtröjornas högerhalv Unto Nevalainen gjorde alla tiders
första finska Europamål i matchen. HPS hade mött franska Reims i samma tävling två år tidigare,
men båda matcherna spelades i Frankrike. HIFK har senare spelat mot Austria Wien (1962) i
Europacupen och mot Rosenborg (1971) i UEFAcupen på Olympiastadion.
Efter mästerskapet 1961 började det så småningom gå sämre för HIFK, och de stjärnprydda fick
nöja sig med spel i Finlandsserien i tre säsonger. Årtiondet avslutades ändå med glädje och fest. I
den sista och direkt avgörande kvalmatchen på hösten 1969 fick HIFK möta TPV från
Tammerfors. Rödtröjorna vann matchen på Olympiastadion med 10 efter mål av Matti ”Roto”
Paatelainen, och därmed var HIFK tillbaka i mästerskapsserien.
De stjärnprydda jublar efter att ha klarat avancemanget till mästerskapsserien på hösten
1969. På bilden syns bl.a. Martti Kuusela (längst till vänster), Matti Haahti (i mitten) och
Torbjörn Wiik (längst till höger).
Helsingfors hade bara två lag kvar i mästerskapsserien i början av 1970talet, nämligen HIFK och
HJK. Matcherna väckte intresse och HIFK satte sitt publikrekord (8485) i derbyt mot HJK på
Olympiastadion i juni 1970. Framgångarna uteblev inte heller: de stjärnprydda tog FMbrons 1970
och FMsilver 1971. Men följande säsong var en katastrof och HIFK degraderades mot alla odds
på hösten 1972. Efter det har rödtröjorna varken figurerat på högsta nivå eller spelat fotboll på
Olympiastadion.
Finlands Alandslag spelar fortfarande sina hemmamatcher på Olympiastadion. Men de inhemska
seriematcherna har i praktiken lyst med sin frånvaro sedan år 2000, då de dåvarande
ligaklubbarna FC Jokerit och HJK flyttade till nybyggda Finnair Stadium (idag Sonera Stadium).
HJK spelade visserligen två ligamatcher på nationalarenan ännu följande sommar. Det har i
stället varit mer aktuellt med ishockey. Vinterklassikern mellan HIFK och Jokerit spelades
nämligen åren 2011, 2012 och 2014. HIFK:s hockeylag försvarade föreningens traditioner genom
att vinna samtliga tre matcher på Olympiastadion.
HIFK:s fotbollslag återvänder till Olympiastadion på fredag kväll, efter ett uppehåll på mer än fyra
decennier. Det återstår att se om rödtröjorna lyckas förlänga föreningens segersvit på
Olympiastadion!
Fotboll, Division 1: HIFK FC Jazz på Olympiastadion fredagen 13 juni klockan 18:30.
Källor: HIFK:s historik 1947 (HIFK:s redaktionskommitté) och 1997 (Ingmar Björkman), Rakas
jalkapallo, SPL:n Helsingin piiri 1924 1999 (Mauri Forsblom), Jalkapallokirja 1938 1973,
Stadionstiftelsens verksamhetsberättelser 19382010. Foto: HIFK, Stig Holmqvist, Torbjörn Wiik.
