Miesten edustusjoukkue

Röda stunder på Olympiastadion

By 11.6.2014 joulukuu 11th, 2018 No Comments

HIFK spelar en fotbollsmatch på Olympiastadion inkommande fredag ­ för första gången sedan år

1972. Nationalarenan har upplevt ett och annat under årtiondenas lopp. Här följer en kort

överblick över rödtröjornas historia på ”Stadika”.

 

Det första steget i byggandet av en ny idrottsarena togs år 1927, då Helsingfors stad tillsammans

med olika idrottsorganisationer grundade Stadionstiftelsen. Erik von Frenckell (1887 ­ 1977),

som med fog kan anses vara den mest betydande finska idrottsledaren genom tiderna, var

ordförande för stiftelsen fram till sin död. von Frenckell hade haft en central roll redan år 1915, då

Tölö Bollplan ­ landets första ordentliga fotbollsplan med riktig gräsmatta ­ byggdes på den ryska

militärens gamla kålland. Och redan när ”Bollis” invigdes berörde von Frenckell i sitt tal en

framtida vision om en olympisk arena.

 

Den nya arenan invigdes 12 juni 1938. Den första grenen i invigningstävlingarna var 8×100 m för

juniorer, och tävlingen vanns av HIFK. En av rödtröjornas löpare, Henrik Gustafsson, blev vald

till HIFK:s ordförande precis 50 år senare (1988). Stadion fick även kontorsutrymmen, och HIFK

har haft ett eget kanslirum på ”Stadika” från första början.

 

Fotboll har naturligtvis varit en central sport på Stadion, och även HIFK fick snabbt bekanta sig

med den nya idrottsarenan. Säsongen 1938 var visserligen den sämsta på hela årtiondet för de

stjärnprydda: de regerande mästarna fick nöja sig med en anspråkslös sjätteplats. Men publiken

trivdes. Då HIFK på hösten mötte Sudet från Viborg, hade matchen 5866 åskådare. Den här

siffran var rekord för mästerskapsserien i 20 år, fram till säsongen 1958.

 

erik1938

HIFK och Viipurin Sudet på Stadion 1938. Rödtröjornas Erik ”Asken” Åberg på bilden

längst till vänster.

 

Finlands A­landslag spelade sin första match på Stadion 4 juli 1938. För motståndet stod Sverige,

som tog en bortaseger med siffrorna 2­4 (2­1). Den blåvita truppen hade bara en spelare från

HIFK, nämligen innern Ernst Grönlund. Rödtröjornas försvarare Frans Karjagin spelade i alla

övriga landskamper år 1938, den enda matchen som ”Frade” missade var premiären på Stadika.

Strax efter Sverigekampen blev det klart att Tokio avsäger sig värdskapet för olympiska

sommarspelen 1940. Därmed skulle OS arrangeras i Helsingfors, som hade kommit tvåa i

omröstningen. Men ödet, närmare bestämt andra världskriget, bestämde att de olympiska

sommarspelen 1940 (och 1944) ställdes in. Helsingfors anordnade olympiska sommarspelen

1952, medan Tokio fick vänta på sin egen tur fram till år 1964.

 

Stadion överlevde krigsåren och bombningarna av Helsingfors, dock inte helt oskadd. En historisk

match spelades på sommaren 1940, då HIFK och Töölön Vesa möttes i en vänskapsmatch på

Stadion. HIFK var därmed den första klubben i Bollförbundet som började samarbeta med

Arbetarnas Idrottsförbund. Bollförbundets och AIF:s klubbar spelade i sina egna serier om sina

egna mästerskap ännu år 1947, men det nationella mästerskapet avgjordes i en gemensam

turnering, dit de båda förbunden sände sina två bästa lag. HIFK och TuTo från Åbo slutade på

samma poäng, och det blev därmed omspel. Den avgörande matchen spelades på Stadion, där

HIFK vann och blev finska mästare. Segermålet (3­2) gjordes av Erik Åberg knappa tio minuter

före slutsignalen.

 

De olympiska sommarspelen år 1952 var en stor händelse för Helsingfors och hela Finland.

Friidrottstävlingarna och en del av fotbollsmatcherna gick av stapeln på Olympiastadion. Finlands

fotbollslag hade en spelare från HIFK: den stenhårda försvararen Åke Lindman. Han var

samtidigt den enda spelaren från Helsingfors i landslagets startelva. För Finlands del tog

turneringen slut redan efter den första matchen, där Österrike besegrade värdnationen med 3­4

(3­2). Finland har senare deltagit i OS i fotboll endast en gång, nämligen år 1980, då ett stort antal

länder bojkottade sommarspelen i Moskva.

 

wlstigu1

HIFK spelar mot Pallo­Pojat i Finlandsserien på Olympiastadion 1957. Den stjärnprydda

spelaren i mitten är Stig Holmqvist.

 

HIFK tillbringade största delen av 1950­talet i Finlandsserien och spelade sina hemmamatcher

oftast på Tölö Bollplan. Men efter att ha återvänt till mästerskapsserien blev det åter spel på

Olympiastadion för de stjärnprydda. Och det var stora glädjescener på hösten 1959, då HIFK tog

sitt sjätte finska mästerskap i fotboll. Rödtröjorna säkrade mästerskapet genom att besegra Haka

från Valkeakoski i den sista omgången på ett snötäckt Olympiastadion. Bildmaterial från matchen

finns i Yles levande arkiv:

 

De stjärnprydda hade möjligheten att bli dubbelmästare 1959. Finalmatchen i Finska Cupen

spelades nämligen en vecka senare, åter med Haka som motståndare på Olympiastadion, men

den här gången lyckades Valkeakoskilaget dra det längre strået.

 

HIFK:s framgångar syntes även i A­landslagets sammansättning. Då Finland mötte DDR på

Olympiastadion i september 1959 hade de blåvita totalt sex HIFK­spelare i uppställningen:

målvakten Anders Westerholm, försvararen Matti Haahti, ytterhalvorna Stig Holmqvist och

Unto Nevalainen samt anfallarna Rolf Rosqvist och Carl­Magnus Ekman. Det här är det

största antalet spelare som HIFK haft i en A­landskamp i fotboll på Olympiastadion. Och även

resultatet var bra: Finland vann med 3­2 (2­2), och centern Rolf Rosqvist stod för segermålet

alldeles i början av andra halvlek.

 

mestarit1961

Finska fotbollsmästarna 1961. Övre raden från vänster: Carl­Magnus Ekman, Yrjö

Pärnänen, Kari Selin, Hannu Kankkonen, Pertti Hartikainen och Pekka Hämäläinen. Nedre

raden från vänster: Unto Nevalainen, Holger Strömberg, Anders Westerholm, Matti Haahti

och Stig Holmqvist.

 

De stjärnprydda hade fortfarande vind i seglen och på hösten 1961 var det åter dags att fira. HIFK

slog lokalkonkurrenten HPS med 2­0 på Olympiastadion i slutet av september, och mästerskapet

var därmed i praktiken klart två omgångar före slutet. Rödtröjornas förstaplats säkrades definitivt

en vecka senare, då Haka förlorade sin egen match i Lahtis. HIFK hade därmed råd att förlora sin

sista hemmamatch, där Vasa IFK stod för motståndet.

 

Den första eurocup­matchen på Olympiastadion och i Finland spelades på hösten 1960, då HIFK

mötte IFK Malmö i Europacupen (föregångare till Champions League). Svenskarna tog en

bortaseger med siffrorna 1­3, men rödtröjornas högerhalv Unto Nevalainen gjorde alla tiders

första finska Europamål i matchen. HPS hade mött franska Reims i samma tävling två år tidigare,

men båda matcherna spelades i Frankrike. HIFK har senare spelat mot Austria Wien (1962) i

Europacupen och mot Rosenborg (1971) i UEFA­cupen på Olympiastadion.

 

Efter mästerskapet 1961 började det så småningom gå sämre för HIFK, och de stjärnprydda fick

nöja sig med spel i Finlandsserien i tre säsonger. Årtiondet avslutades ändå med glädje och fest. I

den sista och direkt avgörande kvalmatchen på hösten 1969 fick HIFK möta TPV från

Tammerfors. Rödtröjorna vann matchen på Olympiastadion med 1­0 efter mål av Matti ”Roto”

Paatelainen, och därmed var HIFK tillbaka i mästerskapsserien.

 

twiik2

De stjärnprydda jublar efter att ha klarat avancemanget till mästerskapsserien på hösten

1969. På bilden syns bl.a. Martti Kuusela (längst till vänster), Matti Haahti (i mitten) och

Torbjörn Wiik (längst till höger).

 

Helsingfors hade bara två lag kvar i mästerskapsserien i början av 1970­talet, nämligen HIFK och

HJK. Matcherna väckte intresse och HIFK satte sitt publikrekord (8485) i derbyt mot HJK på

Olympiastadion i juni 1970. Framgångarna uteblev inte heller: de stjärnprydda tog FM­brons 1970

och FM­silver 1971. Men följande säsong var en katastrof och HIFK degraderades ­ mot alla odds

­ på hösten 1972. Efter det har rödtröjorna varken figurerat på högsta nivå eller spelat fotboll på

Olympiastadion.

 

Finlands A­landslag spelar fortfarande sina hemmamatcher på Olympiastadion. Men de inhemska

seriematcherna har i praktiken lyst med sin frånvaro sedan år 2000, då de dåvarande

ligaklubbarna FC Jokerit och HJK flyttade till nybyggda Finnair Stadium (idag Sonera Stadium).

HJK spelade visserligen två ligamatcher på nationalarenan ännu följande sommar. Det har i

stället varit mer aktuellt med ishockey. Vinterklassikern mellan HIFK och Jokerit spelades

nämligen åren 2011, 2012 och 2014. HIFK:s hockeylag försvarade föreningens traditioner genom

att vinna samtliga tre matcher på Olympiastadion.

 

HIFK:s fotbollslag återvänder till Olympiastadion på fredag kväll, efter ett uppehåll på mer än fyra

decennier. Det återstår att se om rödtröjorna lyckas förlänga föreningens segersvit på

Olympiastadion!

 

Fotboll, Division 1: HIFK ­ FC Jazz på Olympiastadion fredagen 13 juni klockan 18:30.

Källor: HIFK:s historik 1947 (HIFK:s redaktionskommitté) och 1997 (Ingmar Björkman), Rakas

jalkapallo, SPL:n Helsingin piiri 1924 ­ 1999 (Mauri Forsblom), Jalkapallokirja 1938 ­ 1973,

Stadionstiftelsens verksamhetsberättelser 1938­2010. Foto: HIFK, Stig Holmqvist, Torbjörn Wiik.