Bild av nyhetsartikel © Riku Laukkanen
ONS 31.8. kl 18:00, HIFK – FC Inter 2-3 (1-1), Suomen Cup, Bolt Arena
Öppningselvor:
HIFK: Almeida; Ali, Ani, Bakare, Eremenko R, Eremenko S, Savio, Macario, Klinkenberg, Mattila, Saethre
FC Inter: Riikonen; Arciero, Forsell, Jyry, Kuittinen, Nurmi, Paananen, Rodriguez, Ruxi, Sierra, Tamminen
Mål:
32´ 1-0 Ani E.
43´ 1-1 Paananen A.
68´ 1-2 Accam D.
80´ 1-3 Accam D.
83´ 2-3 Klinkenberg D.
Röda kort:
90+4´ Ani E.
Cup-semifinalen bjöd på en hel del dramatik. HIFK tog sig an matchen utan fördomar, och var i flera omgångar det vassare laget på plan. Öppningsmålet räckte tyvärr inte hela vägen, och Inter drog till slut det längsta strået. Den främsta anledningen till detta var misstagen i det egna försvaret. Matchen var den bästa på hela säsongen, vilket gör förlusten ännu surare. Inter går vidare till final och semifinalen blev HIFK:s ändstation.
HIFK gick in i denna match på samma sätt som de andra matcherna, helt utan fördomar. Petteri Forsell konstaterade efter matchen att HIFK spelade bättre än någonsin, vilket tvingade hans lag att försvara. Detta är en oerhört bra beskrivning av matchen. Den första anmärkningsvärda situationen inleddes i 8 minuten. HIFK anföll på höger kanten och lyckades få in ett inlägg mot mål. Bollen studsade genom spelarmassan fram till Emmanuel Ani. Han fick till ett bra skott, och Matias Riikonen i Inters mål fick ingripa. Stormvarning, och på samma gång en påminnelse till Inter om att HIFK inte kommit för att förlora. Fyra minuter senare lyckades Inter för första gången ta sig förbi HIFK genom ett antal väggpassningar, varav den sista blev något svag, och HIFK:s försvar kunde avvärja situationen.
Nästan 20 minuter var spelade när HIFK fick upp ångan ordentligt. Inom en minut hann tre lovande situationer se dagens ljus när både Roberto Savio och Sergei Eremenko försökte spräcka nollan genom långskott. Drygt tio minuter senare, vid den 32 minuten, exploderade Bolt i ett jubel: Bollen spelades mot boxen, varifrån den studsade mot Ani vid 25 meter. Han tog kontroll över bollen, gjorde en liten förflyttning åt sidan och sköt iväg ett perfekt skott i övre hörnet. Riikonen var chanslös. HIFK låg i ledning på hemmaplan för första gången på evigheter, och det syntes även på spelarna. Glädjen varade dock inte så länge, inte långt senare sågs försvaret för första gången i matchen göra en rad missar. I den 43 minuten får Inter inkast, vilket snabbt kastas iväg bakom Macario, drivs mot mitten och skjuts mot mål. Den första bollen tar Almeida hand om, men den andra bollen som avfyras av Alexi Paananen lyckas han inte rädda.
I den andra halvleken var man påväg att överraska Inter ordentligt. Direkt i början spelar Roman Eremenko en genomskärare åt Jusif Ali. Detta är en situation där det bara ska bli mål, men Riikonen i målet är av annan åsikt och får en fot på bollen. HIFK:s chans att gå upp i en ny ledning är därmed förbi. Det är inte bara HIFK som har otur, när en timme är spelad får Inter en liknande chans som avslutas på samma vis.
En man som inte verkade ha press i sitt ordförråd var Inters anfallare David Accam. Han var tillslut den spelare som avgjorde matchen genom individuella prestationer, och lite hjälp från HIFK:s svaga försvarsspel. Accam visade prov på sina kunskaper första gången i den 69 minuten. Bollen spelades till HIFK:s box från höger kant, där ett antal HIFK-försvarare och Accam befann sig, när ingen annan verkade sugen på bollen tog Accam saken i egna händer (läs: fötter), vände, och avfyrade ett skott förbi en förvirrad Almeida i mål. Inter gick därmed upp i ledning från sitt tidigare underläge, och detta på tok för lätt. Accams fina skott till trots.
De efterföljande tio minuterna präglades av byten, och bland annat Jukka ´´Jugi´´ Halme äntrade planen. Båda lagen pantade på sina byten under matchen. HIFK eftersom att spelet faktiskt löpte kontrollerat och fint, och Inter för att man redan tvingats till ett byte i den första halvleken. Det fanns en överhängande risk för förlängning, och därmed ville man inte göra några förhastade byten. Denna risk minskade ändå anmärkningsvärt i den 80 minuten. Inter fick till ett långt inkast mot HIFK:s målområde där alla försvarare funderade på vem som skulle gå på bollen. Accam tackade hjärtligt och placerade bollen i mål. 1-3 åt Inter. Även detta mål kunde ha undvikits om försvaret markerat anfallsspelarna tillräckligt eller sett till att vara först på bollen. För mycket tid och rum straffade sig.
Denna gång gav HIFK ändå inte upp, utan svarade tre minuter senare när man fick inkast djupt nere i Interns hörn. Kastet nådde Eero Markkanen, som visade varför han förtjänade sin plats på plan: Skydda, samt dra motståndare åt sig. Tack vare detta öppnade sig en del utrymme för övriga spelare, och efter inblandning av Roman Eremenko kunde Daan Klinkenberg som placerade bollen i mål. HIFK var än en gång med i spelet. Detta var förresten första gången under säsongen som HIFK gjort två mål i en hemmamatch.
Inter visade ändå på slutet varför laget är så bra i Cup-matcher: Omedelbart efter HIFK:s mål startade sällan skådade försök att få tiden att gå. Bollen var knappt i spel alls under de kvarvarande minuterna, och när den var det så hade Inter kontrollen över den. Frustrationen över den bortspelade tiden ledde till att Ani sparkade till sig en andra varning alldeles i slutet av matchen, och därmed skaffade sig spelförbud. HIFK kämpade, men inter spelade smart och väl.
Säsongens bästa prestation tillsammans med tre enskilda misstag lämnade en tudelad känsla efter sig. Som Mixu Paatelainen konstaterade efter matchen:
– Vi känner oss rånade. Rånade, för vi var det bättre laget idag… Enkla misstag straffade sig, och detta är resultatet. Resultatet ger inte en bild av händelserna i matchen. Det är lätt att hålla med Mixu. HIFK spelade bättre än det gjort på hela säsongen, men det räckte inte till. Inter går vidare till finalen, och HIFK:s Cup-resa slutade här. Med en snöplig förlust. Till näst har vi derby framför oss. Vi blickar framåt och fortsätter vår kamp om en plats i ligan.