Hannu Patronen anslöt sig till HIFK:s trupp i början av året, och valdes några månader senare till HIFK:s kapten. Mittbacken har erfarenhet från flera olika länder och ligor, men står nu inför en ny utmaning i de stjärnprydda.
– Som barn var fotbollen allting för mig och en stor del av min barndom gick också åt fotbollen. Jag hade egentligen inte så hemskt mycket flera leksaker än en boll. Det var det ända som behövdes. Jag kommer ihåg att jag började sparka boll på rasterna i skolan och så spelade vi tillsammans med kompisarna på gården alla kvällar och helger. Jag visste inte om så mycket annat. På vintern spelade jag ishockey, även om jag aldrig spelade i något lag. Jag har även hållit på med gymnastik och friidrott, och speciellt höjdhopp har varit till stor hjälp inom fotbollen, säger Patronen om sin barndom.
– Jag började spela fotboll i EsPa, därifrån gick vägen sedan vidare till Honka efter en liten tid i Grankulla IFK. Jag har så gott som alltid spelat som försvarare, med undantag några gånger då jag som junior spelade som mittfältare.
Fotbollen har alltså varit en del av PAtronens liv så länge han kan komma ihåg, men att ha det som yrke var en tanke som föddes först som tonåring.
– Jag var inte den som gick och drömde om en karriär som proffsspelare sedan ung ålder. Det var mera att det var en kul sport att hålla på med. Men som 15-16-åring började jag inse att spela fotboll är rätt så kult och att jag trivs bra på planen. En dag såg jag hur Honkas representationslag tränade och jag tänkte för mig själv att det skulle vara kul att vara med där. Sedan gick det ett år och så var jag där, med dem, och tränade. Då laget tog steget upp till Veikkausliiga så blev verksamheten mera proffsig och kanske senast då började jag inse att jag är ganska bra på det här, kanske man borde satsa ordentligt på det här.
Patronen säkrade snabbt sin plats som ordinarie i FC Honkas ligatrupp. Laget placerade sig själv i toppen av ligatabellen varendaste ett år som Patronen var med och spela. Såväl lagets som Patronens framgångar uppmärksammades och detta ledde till nya möjligheter inom fotbollen. År 2008 bar det av mot Sverige för Patronen, då till Helsingborgs IF. Där spelade han i sammanlagt tre år. Efter det bar det av till norska Sogndal som erbjöd en annan utmaning. Resurserna var, i jämförelse till Helsingborg, snäppet mindre. Patronen ser lite samma saker i säsongens IFK, som i Sogndal.
– Åren i Sverige var ju nog rätt så tuffa. Det kom en hel del framgångar under min tid där, vi vann Allsvenskan och två Svenska cuper. I Norge representerade jag ett lite mindre lag och jag fick mycket ansvar, så det finns likheter till mitt nuvarande läge. Detta projekt, eller process, som IFK genomgår verkade väldigt spännande och jag var intresserad direkt från start. Förhoppningsvis kan vi bygga någonting nytt och hållbart.
Försäsongen var tuff för såväl laget som för Patronen. Laget gick från en förlust till den nästa och Patronen skadade sig i början av Finska cupen.
Återhämtningen tog några månader och första gången som Patronen drog på sig den stjärnprydda tröjan var också första hemmamatchen i Veikkausliiga, mot FC Lahti. Enligt kaptenen så blir lagets spela hela tiden bättre och resultaten borde följa tätt med samma kurva.
– Jag tror att jag i förra intervjun jag gav sa att jag vill spela en säsong utan skador. Sen skadade jag handen i följande match. Så nu hoppas jag på att det här med handen var denhär säsongens skada och att jag skulle få vara skadefri resten av säsongen. Mitt mål för säsong är att få mycket speltid, att kunna njuta av den speltiden och att spela med hjärtat. För mig handlar det inte om att bara spela för resultat längre, utan jag vill kunna njuta av att vara på planen också.
– Jag tycker vi har fått bort en hel del enkla misstag och slarv och försvaret läcker inte mera på samma sätt som det gjorde i början av året. Jag tycker också man börjar och se att vi har spelat lite med varandra, samarbetet fungerar bättre och bättre för varje match. Vi har helt enkelt börja kunna lita på varandra, säger Patronen om det nuvarande läget.
Efter sin utlandssejour hamnade Patronen i HJK, laget där Patronen spenderat dom två senaste åren. Han har alltså varit på båda sidorna av ett Stadin Derby, och ser tydliga skillnader i utgångsläget för de olika lagen.
– I HJK fanns det en hel del press på att man måste vinna dom matcherna. I IFK kan man gå in i matchen som en underdog som kan överraska, med mycket mindre press på sig. Så nog finns det ju en skillnad på i vilketdera lag man är i. IFK-fansen har såklart varit helt fantastiska och kanske speciellt i derbyt. Dom överger oss aldrig, oavsett vad situationen på plan är. Det är väldigt viktigt för oss, säger Patronen.
Som det nämndes tidigare i intervjun så har fotboll varit väldigt närvarande i Patronens liv. Så lyckas han någonsin att glömma fotbollen för en stund och hur kopplar han av på sin fritid?
– Jag för mina barn till sina träningar och hobbyn. Ett av dem är fotboll, där jag har fått vara med. Det har varit kul att på sitt sätt återvända till fotbollens grunder genom barnens hobbyn. Jag tycker även om att jobba med händerna, så jag håller på att fixar en hel del grejer där hemma. Man glömmer ganska snabbt fotbollen när man håller på att snickra, säger Patronen och knyter punkt på intervjun.